Ingela Jarlsson - Hjärtblad

Artikeln är skriven av Micael Olsson

2006-10-23 Lyriktidskriften Dikt 360

 

RECENSION. Konstrunda och diktläsning i ett. Ingela Jarlsson delar med sig av sina erfarenheter och sitt Skåne i den något sena debuten som lyriker. Jag har har med glädje åkt med på turistbussens jungfrutur och kan konstatera att uttrycket bättre sent än aldrig passar rätt bra in på denna konstnär och författare som inte kör ner i någon av debutantvägens alla gropar.

Micael Olsson, Dikt 360, tycker:Hjärtblad är de där första små bladen som dyker upp ur jorden från fröet. Jarlsson beskriver dem som modiga. Att debutera som lyriker vid en så pass mogen ålder får väl betecknas som allt annat än modigt, snarare behjärtansvärt och på tiden. För Ingela Jarlsson har all rätt att kräva läsare till sina ord. Den här boken är hennes egna hjärtblad som krupit fram genom den svenska lyrikmyllan.

Men Hjärtblad är inte bara ord. Författarens uttryck tar plats både i målningar och dikt. Vilket ger upphov till en del läsartekniska frågor. Ska man läsa tavlorna och se dikterna? Är man på vernissage eller poesikalas? Dock behöver man inte bekymra sig så länge. Jarlsson guidar personligen runt i ett för henne hemvant skånskt landskap. En stillsam sightseeing som går genom målningar och fortsätter in i dikternas behagliga, tillbakalutade ton. Det blir aldrig ansträngt eller påtvingande. Istället bjuds läsaren på varsamma inblickar i den privata sfären, minnena, hos en sympatisk konstnär som tagit livet med en nypa salt och haft förståelse för vad som är viktigt och inte. Vad boken däremot är befriad ifrån, titeln till trots, är kärleksdikter. Ett och annat intimt möte flimrar visserligen förbi, men aldrig mer vågat och värdigt än slutorden i Vintervärme:

 

Och det finns bara
nu och nu
och jag och du
och om och om och om…

 

Det här som sagt en lyrikdebut och det är få poeter förunnat att i sin första bok lyckas pricka in ett sådant stilsäkert språk. Vilket naturligtvis har sin förklaring i den redan omskrivna debutåldern. Det är inget unikt språk Jarlsson kommer med, långt ifrån. Men känslan och tonen håller sig dikt efter dikt. Ibland gör hon några försök att sticka ut och förvränga språket lite, det blir inte dåligt, men jag skulle heller inte vilja kalla det lyckat. Vad som däremot är fantastiskt är när hon i dikten Otid drar ner på orden och får till en poesi stark nog att konkurrera med de flesta framstående svenska poeter av idag:

 

På mjölkpaketens datum
ser jag
hur tiden flyr.

Av ljuden utifrån
förstår jag
att omvärlden är vid liv

Ur instängdheten
längtar jag
att spränga skalet

 

vänd)

 

Konsten spelar uppenbarligen stor roll i både diktsamlingen och författarens eget liv. Men det finns hela tiden något som skiljer det skrivna från det målade. I dikterna framträder personer, livsöden och mänsklighet på ett dynamiskt och vitalt sätt(även om temat ibland glider in på döden) till skillnad från målningarna och skisserna som till största del visserligen är varma men oftast väldigt stilla och anonyma i form av landskapsbilder, stilleben och porträtt. En viss emergens uppnås trots allt genom att blanda de två konstformerna, men det skulle vara spännande att se en renodlad diktsamling, jag tror att Jarlsson är fullt kapabel till detta. Även om dikterna inte är alltför metafortyngda så fyller de läsaren med bilder som ibland spelar ut de som Jarlsson målat och då skär sig upplevelsen av boken lite.

 

Trots att det här är den första diktsamlingen så skulle det lika gärna kunna vara de bästa texterna från Jarlsson tidigare utgivning, för det är genomgående hög kvalitet och dikternas tillkomst spänner från en lite ungdomligare nyfikenhet till ett något äldre betraktande poetiskt öga. Kanske är det så att författaren burit dessa texter med sig en längre tid och först nu fått dem tryckta och utgivna. Jag väntar med spänning på en ny samling där dikterna och kanske också nutiden får ta lite mer plats. I Hjärtblad är en bankomat det närmaste en modernitet man kan komma och jag tror att Ingelas diktkonto är fyllt med fler spännande betraktelser än så.

 

2006-10-23 Micael Olsson Lyriktidskriften Dikt 360